Senaste från EFS Västerbotten
Kristina Jonsson

Unga ledare förblir aktiva scouter länge

Vårt Budskap

2018-04-04

För många är scouting något man sysslar med som en fritidsaktivitet under några år i mellanstadieåldern, men för en del blir det mer än så. Ersmark (Umeå) är ett exempel på där några fortsatt med scouting långt upp i åldrarna.
Jag träffar Kristina Jonsson en eftermiddag direkt efter jobbet, och redan kläderna avslöjar att hon är en friluftsmänniska. Scouting började hon med i 10-årsåldern, eller egentligen ännu tidigare då hon redan som liten följde med familjen på scoutläger. Som 15-åring blev hon själv ledare för en nystartad bäverscoutgrupp (de yngsta).

För att kunna fortsätta med scouting kan det vara bra att själv bli ledare.

– Enda chansen att få hålla på med scouting var att bli ledare för de yngre, säger Kristina.
Så har det varit för flera andra unga scouter i Ersmark. Och förutom att hjälpa till som ledare för ännu yngre har man också fått ha en egen scoutgrupp för lite äldre, som man i stort sett skött själv men med viss övervakning och hjälp från äldre ledare. Så småningom resulterade det i en egen roverpatrull och bildandet av ÖRK, Övre Roverkommittén i Västerbotten, med ett större upptagningsområde. Roverscouterna ordnar själva olika hajker med bland annat fjällvandring, klättring och paddling.
Att det blivit så är ingen slump, utan man har aktivt arbetat med att få unga scouter att bli ledare, i stället för att plocka in föräldrar som ledare. En av dem som drivit det tänket är Per Bäckman i rollen som anställd redan på 90-talet.
– Det var ganska arbetsamt och allt blev inte bra i början. Vi har försökt förlita oss på unga ledare och nu har vi en fjärde kull av dem, berättar Per.

Trots nya, unga ledare har Kristina fortsatt som scoutledare i 22 år och har inga planer på att sluta så länge det är roligt. Hon upplever det inte som så betungande då det finns en anställd som skaffar material och gör vissa förberedelser, men det är ändå ett engagemang en kväll varje vecka under skolterminerna. Hon tycker inte det är helt lätt att säga vad det är som lockar med scouting.

Vedhuggning

Scouterna i Övre Roverkommittén i Västerbotten ordnade en hajk 17-18 februari vid Fällforsen, i närheten av Harrsele. Hajken samlade 14 deltagare och 7 ledare, med scouter i åldrarna 15-19 år och ledare 19-24 år. De kom från Uppsala i söder till Piteå i norr, och man var tvungen att stänga anmälningen i förtid då man inte kunde ta emot fler.

– Det är mycket. Man är tillsammans hela tiden, trängs ihop i tält, hjälps åt med mat och vedhuggning. Det är en speciell gemenskap och så är det roligt att vara ute och elda och åka på läger, säger Kristina som är med på scoutläger varje sommar.
Har man varit med länge kan man också få uppleva skördandets glädje, att se att barnen lärt sig med åren.

Den bild många har av scouting kanske främst handlar om knivar, knopar, slanor och eld, och honnörsorden ”alltid redo”, men det är så mycket mer som scoutingen står för. Det handlar om hänsyn och respekt, utveckling och ledarskap genom den lilla gruppen (patrullen), goda värderingar, friluftsliv, att lära sig genom att göra och så vidare. När scoutgruppen är en del i en kristen organisation sätter det förstås också sin prägel.

hajk

Militärtält för övernattning och en eldvakt behövs, och snöskotrar för att transportera både material och folk, och som en del av aktiviteten. Hugga ved och laga mat över öppen eld var också sysslor för deltagarna på roverhajken i februari i Harrseletrakten.

Egentligen skulle man kunna säga att bedriva scouting är att bidra till att ge barn något av det de behöver för att växa upp till trygga, ansvarstagande samhällsindivider som är redo för utmaningar. Visst är det något som behövs och som vi vill?!

Lotten Markström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

← Äldre nyheter

 
  Logga in Forum