Senaste från EFS Västerbotten
Ryfjället

Om att längta hem

2017-02-20

I sommar är det tre år sedan vi tog vårt bohag och flyttade till Tärnafjällen. Det var en stor utmaning för oss då min mamma just dött i sviterna av en hjärnblödning, vi hade bara ett tillfälligt boende i Hemavan, min man Daniel skulle arbeta som kantor för första gången i sitt liv och det var osäkert för mig hur min anställning i EFS skulle bli m.m.

Den första tiden präglades av sorg och sökande. Sorg och saknad efter min mamma och sökande efter ett permanent boende. Jag vet inte hur många böner jag bad och hur många bostäder jag fick syn på som jag hoppades skulle bli vårt hem, innan jag en morgon vaknade med ordet utsikt i huvudet.

I Bibeln och genom alla tider har Gud använt sig av drömmar för att kommunicera med sitt folk, och den här morgonen hade jag en känsla av det var just vad som hade hänt. Gud hade gett mig en ledtråd om var vi skulle bo. Ivrig som jag är väntade jag att det skulle dyka upp ett boende redan samma dag, men jag fick vänta ett par månader till innan det dök upp en liten annons i vårt lokalblad om en bostadsrätt i Tärnaby. Min spontana reaktion var att det var ingenting för oss, men min man var klokare och ordnade så att vi kunde åka och titta. När vi svängde upp på gatan så kände jag direkt att här skulle jag vilja bo. När vi klev in i huset så förstärktes känslan och när husägaren visade mig utsikten över Ryfjället så anade jag att mitt bönesvar hade kommit. Nu har det lilla huset med den härliga utsikten varit vårt hem i snart två år.

Människan har i alla tider varit rotlös och sökt efter en trygg plats där man kan slå ner sina tältpinnar eller bopålar på. Så var det historiskt och så är det i dag, när tusentals människor riskerar sina liv för att finna en plats där de kan börja om och känna sig hemma.

Att ”längta hem” verkar vara en känsla som hör till det djupt mänskliga och har säkert många orsaker, men jag tror att den djupaste orsaken hittar vi på Bibelns första blad, där människan släpper in synden och orsakar ett fruktansvärt gap mellan sig och Gud. Den underbara gemenskapen de haft med varandra är bruten, och människan tvingas ut från paradiset, rotlös och hemlös.
Jag tror att varje människa bär på sviterna av detta. Även om man sitter i ett tillsynes perfekt hem i en perfekt by har man en gnagande känsla av rotlöshet, en känsla som aldrig kan försvinna helt om man inte vänder sig mot Jesus, han som har öppnat dörren till vårt ursprung, till vårt hem, till Gud.

”Ty du, O Herre, har skapat mig till dig och mitt hjärta är oroligt, till dess det finner ro i dig” skriver Augustinus.

Tärnaby vintern 2017.

Elisabet Svedberg

Elisabet Svedberg
Lärare på Bibelfjäll och präst i Hemavan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

← Äldre nyheter

 
  Logga in Forum