Senaste från EFS Västerbotten

Hälsningar från Tanzania

2019-12-03

Hej!
Jag heter Helena Wikström och kommer från Skellefteå. Sedan början av september befinner jag mig i Tanzania i huvudstaden Dodoma. Här gör jag praktik i Dodoma stift genom EFS praktikantprogram och får lära känna ett land, en kultur och en kyrka som på många sätt skiljer sig från vad jag är van vid hemifrån. Jag lär mig nya saker varje dag och får perspektiv genom att möta nya typer av vardagssituationer, som till exempel att det en morgon inte kommer något vatten ur kranen eller att det helt plötsligt står en ko mitt på cykelvägen till jobbet. Men jag får även fundera över andra typer av frågor som vad internationellt arbete egentligen handlar om och vad det innebär att vara en världsvid kyrka.

Under min praktik arbetar jag i en av stiftets kyrkor som heter Mnadani och då främst i deras barn- och ungdomsverksamhet. Dodoma stift har ett stort fokus på barns rättigheter och har sedan några år tillbaka implementerat Barnkonventionen i sina stadgar. Stiftets arbete med Barnkonventionen handlar till största del om att utbilda människor och förankra tanken i församlingarna om vikten av att barns rättigheter blir tillgodosedda. En del av det arbetet görs genom seminarier som stiftet anordnar. Jag har fått vara med under ett av dessa. Det seminarium jag var med på hade rubriken ”Vem är annorlunda?” och tog upp frågor som t.ex. hur vi möter människor som på något sätt anses vara annorlunda och hur vi som kyrka kan ta hand om varandra?

En bild som gavs under seminariet var hur vissa småfåglar gör för att hantera kyla. De sitter på en rad, tätt, tätt ihop för att tillsammans hålla värmen. För att även de som sitter längst ut ska klara sig måste fåglarna dock byta plats. De som sitter i mitten och har det varmt och gott måste göra rum för dem på kanten och alltså turas om med att sitta längst ut. Om fåglarna i mitten inte vill släppa in dem som suttit på kanten och frusit kommer de fåglarna tillslut att frysa ihjäl. När de dör kommer det dock vara två nya som får frysa på kanten och om inte heller de får byta plats ibland kommer även de att dö. Fåglarna måste alltså hjälpas åt för att överleva. Alla behövs. Jag tycker det är en bra bild för att visa hur även vi människor finns till för och behöver varandra, men det är också en bild av hur den världsvida kyrkan bör fungera, den världsvida kyrkan som både människor i Sverige och människor i Tanzania är en del av. Många saker kan skilja oss åt. Kulturen, hur vi lever våra liv, vilka förutsättningar vi har i livet, värderingar, vardagsproblem, hur vår tro tar sig uttryck, språk… Men istället för att låta allt det bygga murar mellan oss måste vi precis som fåglarna inse att vi behöver varandra. Vi hör ihop. Genom Jesus är vi bröder och systrar, del av samma kyrka, samma familj och vi får finnas till för varandra. Vi får be för varandra, se varandra, vi får dela med oss av vad vi har på olika sätt och lära av varandra.

Den här resan är min tredje till Tanzania och jag förundras varje gång över hur väl mottagen jag blir här och hur självklart det är att jag hör ihop med människorna jag möter. Vi är på många sätt olika, vilket jag tänker är något bra och en styrka. Det är genom våra olikheter vi lär oss nya saker och utvecklas tillsammmans. Samtidigt så har vi mycket gemensamt och får finnas till för varandra. Vi i våra kyrkor hemma i Sverige har förmånen att få vara en del av ett stort sammanhang. Vi är inte ensamma små fåglar som själva sitter och fryser utan vi är många som tillsammans kan hjälpas åt, och ta hand om varandra. Jag tror att det är just det som det innebär att vara en världsvid kyrka.

Slutligen vill jag önska er alla en fin december och en God Jul som nu närmar sig med stormsteg. Och sen hoppas jag att vi ses i januari när jag kommer tillbaka till Sverige.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

 

← Äldre nyheter

 
  Logga in Forum